Ungergångsnatur
Jag är sagans lilla hora, den du vill förstora
Genom att slänga mig rakt ner i marken
I en pöl med kaustiksoda. Ska jag sedan växa och frodas
och bli precis så stor som jag är i tanken
Som råttor lämnar skeppet, när de flyr från själva vettet
och kaninen följer lämlarna rakt ner
Så bär visan sin historia, precis som Hitler bar sin gloria
och folket står på rad och bara ler
Genom att slänga mig rakt ner i marken
I en pöl med kaustiksoda. Ska jag sedan växa och frodas
och bli precis så stor som jag är i tanken
Som råttor lämnar skeppet, när de flyr från själva vettet
och kaninen följer lämlarna rakt ner
Så bär visan sin historia, precis som Hitler bar sin gloria
och folket står på rad och bara ler
För om det är du som läser sagan, den om den inre klagan
och jag är Alice som bara jagar tiden
Då tänker jag som så, att du borde formå dig
att dränka dig i vågen som vill bli riden
För på andra sidan botten, där vi alla når till toppen
Där sitter vi på var sin gren och flinar
För jakten efter tiden är en dröm som far förbi en
Där i livets träd som växt ut ur en mina
För jag har hellre sällskap, när jag betraktar all den boskap
Som bara springer runt i sina cirklar
De som jagar svansen, for att de missförstått rulljangsen
och inte sitter här med oss och fånigt virkar
Det blir en halsduk fram till vintern, efter att kärnkraftverken slinter
och all boskapen dukar under av sin kyla
För när den gråa snön då faller, då är vi två tappra galler
Som betraktar den isvita månen med andakt, när de ylar
och jag är Alice som bara jagar tiden
Då tänker jag som så, att du borde formå dig
att dränka dig i vågen som vill bli riden
För på andra sidan botten, där vi alla når till toppen
Där sitter vi på var sin gren och flinar
För jakten efter tiden är en dröm som far förbi en
Där i livets träd som växt ut ur en mina
För jag har hellre sällskap, när jag betraktar all den boskap
Som bara springer runt i sina cirklar
De som jagar svansen, for att de missförstått rulljangsen
och inte sitter här med oss och fånigt virkar
Det blir en halsduk fram till vintern, efter att kärnkraftverken slinter
och all boskapen dukar under av sin kyla
För när den gråa snön då faller, då är vi två tappra galler
Som betraktar den isvita månen med andakt, när de ylar
Kommentarer
Trackback
