Orcus Vir

Om en man kan skriva ord, i rymden, som nästan ingen hör
och sedan slå sig blodig för att sorgen bara stör
Vem är då den som borde läsa, och faktiskt ta emot

När gud är enbart vacker, så mäktig och så god
Så blir vi andra så små, att ingen ser nånting
alla ställer svåra frågor och stirrar sen så blint

I en droppe från en tår
Läggs en flicka på en bår
Ingen ser behoven
När en slagen man han slår