Orcus Vir

Det jag känner är inte sorg
Det är bedövning

En avsaknad av orsak, en avsaknad av tro
Är nu ikväll ett steg närmre, på kalla slagna fötter
mot de förlorade hoppens barack
Där alla själar samlas, för att kollektivt skapa beredskap
Där alla förväntar, att för alltid stanna kvar
Ännu är en regel, att lampan lyser rött
och signalen som ljuder längs med tältsängarnas ben
är ohörbar och onåbar
och planen flyger över moln

En evighet av bordsbön
Där man tackar för vad man fått
Där elden aldrig värmer
Utan lungor fylls med sot

Där känslan av förvåning, lyser i sin frånvaro
och alla kläs i trasor, när de leker militär

Någonstans hörs gråt och klagan
men aldrig hörs det här
För vi sitter här till bords och väntar
på alla er som vägrar storm
Vi kommer alla enas
när ni likt oss
förlorat ert sista hopp

Då sitter vi alla här i trasor
och ber en stilla bön

För allting som vi fått