48 timmar senare

Idag dör jag

långsamt

Sipprar genom springor

trögflytande
undflyende

Med en besk smak av skräck och vånda
bär jag mig själv
över min värkande rygg

Leta inte efter rester
efter spår, efter svar

Tröttheten slår mig
och jag orkar inte lyfta mina händer
till försvar





Jag är en mycket gammal brödrost
full av smulor
som bränts bort

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0