Orcus Vir

Livet skrämmer slag på mig,
i sin frånvaro, som ett träd utan rot
Det finns ett gapande hål i bröstet mitt,
som speglar alla hot

Någon ställer frågor,
som ingen annan hör
Någon tecknar mönster,
och någon lägger sig ner och dör

Andra väntar ut i skuggan,
tills de når sin ålders höst
Jag, jag viskar bara stilla ord,
utifrån hålet i mitt bröst

Om någon finns att lystra,
så ge till känna snart
För dimman, den kan skingras,
av dem som tänker klart

Jag skriver om de bördor
som någon gång, vi alla bär
Några vässar pennor,
medans andra vässar svärd

Jag fick talets gåva
och oro i min själ
Konsten vi har att skapa,
är en last som bara tär



.