Final Hour
I subside
but dont accept the things they say
I´m left to die
Like a leaf that shivers, in the first of may
Soon forgotten and soon to fall
cursed in vain within these walls
My final word, is that of this
If I had a tounge, I´d speak my wish
But the voices do not listen
Just keeps mumbling on
of guilt and of pressure
and of all that I´ve become
A rape of culture and of gods
Left to die in written words
A man of sickness repents his seed
The plague that pillage entire worlds
But at the end, I´m still alone
with all the lies the voices told
just a man strapped to bones
with promised dreams turned deadly cold
I will hide out here at the end of lives
where the water turns and the burden strives
I think I´m speaking of goodbye
singing tunes where hope will fry
Flyktig tanke
När vi ska visa vägen till svaren som aldrig fanns.
Tänker på mannens omättliga begär efter styrning och kontroll. Dyrkan, nerstamp och religöst förtryck. Lidandet genom okunskap. Det kortsiktiga metodiskt hatandet av frid. Låt inget bero och inget ska finnas. Inga tankar till det gångna när vi kräver våra svar. Brukar och förbrukar. Hungrar efter mer.
Vässar mina knivar, jag ska karva dig till lags. Du ska undermålas och förbises när du visar ditt blödande leende. En gas utan namn. Med förtal ska du skingras. Utan motstånd ligger världen öppen och våra kängor plöjer spår. I mitt namn och för våran sak, ska marken åter färgas. Tankar blir till svarta hav och röda vätskor.
Vi sår i våra spår
Men inte att förglömma
att allt det går igen
Och ja, det kommer tillbaka
2-1=Tomhet
Måste låta fingrarna flyga, pilla, inte tänka. Ingen ångest i det febrila.
Nu tar jag avstamp, måste få luft. Byta miljö. byta sida
Beger jag mig till gymmet med öronbedövande musik... Måste bort och hitta hem.
Finna frid i kaos och bara springa.
Springa på ett band som bara snurrar, likt en lemmel, likt en råtta
utan framsteg, utan orsak, inga tankar
Bara bort
Jag vill ut till sjöss, höra vågor skvalpa
och rikta blicken mot ett oändligt långt och stillsamt streck
